Välj synvinkel
1. Därför att de står jag sätter mig i soffan jag och kuratorn skulle ha möte. Även för att hon berättar hur hon känner och skrattar innombords.
2. Hon tänker på sina föräldrar och ser dom som sin förebild.Hon svär och är lite små kaxig. Hon berättar även att hon skrattade så hon höll på att spy och hon tycker att kuratorn är konstig som tar in henne och tror att hon är nått socfall. Hon tycker kuratorn påminner om hennes mamma, vilket hon tycker är jobbigt/löjligt. Detta är typiskt för att veta att hon är ung.
3. Flickan syftade på att kuratorn var svag och hade inget bra att komma med, hon on ville bara få ut lika fakta från flickan, därför vred hon på sanningen för att de skulle låta bra när hon i själva verket inte visste något alls om situationen. Alltså tyckte hon inte att kuratorn gjorde någon nytta och deras samtal var helt meningslöst.
Från kuratorns vinkel:
Jag skulle ha ett möte med en elev en gång, Hon såg så snäll och trevlig ut och hade topp betyg, jag blev lite tveksam om de var rätt tjej, då frågade jag om de fanns någon med samma namn i hennes klass.
Hon verkade tro att jag va knäpp som frågade den frågan.
Men sedan frågade jag henne om hon hade något hon ville berätta för mig, men eleven fick inte fram något, så för att få igång samtalet berättade jag för henne att allt hon berättar för mig stannar bara mellan mig och henne. Jag får absolut inte berätta för någon annan om det jag sitter och pratar med eleverna om.
För att hon skulle känna sig trygg sa jag att hon var duktig och är en bra förebild för alla, och sedan blinkade jag med ögat.
När jag berättat att jag bara jobbat här i två månader blev eleven lite smått kaxig och gav mig en idiotförklaring mer eller mindre. Jag bad om ursäkt och försökte få henne på bättre humör igen och gav henne komplimanger om att hon är unik.
Hon verkade inte godta ursäkten så jag försökte bara vara allmänt trevlig, men märkte snabbt att hon härmar mig och blir irriterad på mig.
Flickan vek sig av skratt och gick därifrån. Jag blev lite smått ledsen, jag hade ju faktiskt varit snäll och trevlig.
Välj synvinkel - Rebecka
Syna texten
1. Det är tydligt eftersom det står i första person singular t.ex '' En gång var jag inkallad till kuratorn.
2. Hon jämför sig själv med sina föräldrar, hon är väldigt kaxig ett tag då hon härmar kuratorn och skrattar åt henne. Kuratorn påminner även om hennes mamma med sitt blinkande vilket hon stör sig på. Det märks även på henne att hon är ungdom när hon garvar hela vägen hem från skolan, eftersom hon tävlat med kuratorn vem som kunde blinka flest gånger och läcka mest saliv. Inte precis något en vuxen skulle sitta och göra.
3. Med röksvamp menar hon att kuratorn försöker pressa ut information av flickan. Det är ju det kuratorer gör, får personen att prata eftersom de försöker hjälpa folk. Men flickan som sitter där vet inte mycket om situationen så hon tycker att detta möte är ganska onödigt.
Skriv vidare - Från kuratorns synvinkel
En gång skulle jag ha möte med en elev. Flickan såg väldigt snäll ut och jag trodde nästan att jag kallat in fel flicka med tanke på betygen hon hade. Jag frågade flickan för säkerhets skull om det fanns någon tjej till i klassen med samma namn, flickan tittade på mig som om hon tyckte jag var dum i huvudet. Jag frågade därför om det fanns något som hon ville berätta för mig och att allt hon säger stannar inom dessa fyra väggar. Eftersom jag som kurator har tystnadsplikt.
1. Det är tydligt eftersom det står i första person singular t.ex '' En gång var jag inkallad till kuratorn.
2. Hon jämför sig själv med sina föräldrar, hon är väldigt kaxig ett tag då hon härmar kuratorn och skrattar åt henne. Kuratorn påminner även om hennes mamma med sitt blinkande vilket hon stör sig på. Det märks även på henne att hon är ungdom när hon garvar hela vägen hem från skolan, eftersom hon tävlat med kuratorn vem som kunde blinka flest gånger och läcka mest saliv. Inte precis något en vuxen skulle sitta och göra.
3. Med röksvamp menar hon att kuratorn försöker pressa ut information av flickan. Det är ju det kuratorer gör, får personen att prata eftersom de försöker hjälpa folk. Men flickan som sitter där vet inte mycket om situationen så hon tycker att detta möte är ganska onödigt.
Skriv vidare - Från kuratorns synvinkel
En gång skulle jag ha möte med en elev. Flickan såg väldigt snäll ut och jag trodde nästan att jag kallat in fel flicka med tanke på betygen hon hade. Jag frågade flickan för säkerhets skull om det fanns någon tjej till i klassen med samma namn, flickan tittade på mig som om hon tyckte jag var dum i huvudet. Jag frågade därför om det fanns något som hon ville berätta för mig och att allt hon säger stannar inom dessa fyra väggar. Eftersom jag som kurator har tystnadsplikt.
Att få henne och prata första gången funkade inte så jag försökte en gång till, lite lugnare och sa att vi behöver flickor som henne i skolan. Hon sa inget, till slut frågade hon om jag var ny på skolan och ja svarade jag, jag har bara arbetat här i två månader. Flickan gick då på mig lite och frågade om jag ens har hunnit besöka hennes klass och svaret var nej för det har jag inte hunnit, flickan blir nog lite upphetsad och börjar ställa en massa frågor. Jag frågade till slut om hon inte känner sig behövd efter allt hon slängt ut sig.
Jag tittade på flickan och såg att hon började tänka en hel del, men hon sa inget. Till slut ser jag att hon bara sitter och tittar med öppen mun, blinkar en del och känner att hon härmar nog mig.. Jag avslutade mötet och sa att hon kunde gå.
